Den mest specialiserade köttätaren
- Katten -

Kattdjuren är av alla köttätare de som är mest specialiserade. Katten är ett extremt rovdjur som äter mycket kött i form av bytesdjur. Jaktlyckan har gjort att de blivit totalt beroende av kött, de behöver inte använda ”lägre” källor som t.ex. grönsaker.

Katter mår bäst om de inte får i sig så mycket från växtriket. De har förbättrat eller avlägsnat vissa biokemiska mekanismer för att kunna hantera en diet som är rik på protein och fett men har få kolhydrater. De har inget behov av kolhydrater som föda men de äter dock en del, t.ex. gräs för att kräkas. De kan tillgodogöra sig en del kolhydrater, som t.ex. kokt potatis och kokt, mosigt ris. De äter även tarminnehållet på sina bytesdjur vilket innehåller en del kolhydrater. (kolhydrater= socker, stärkelser och cellulosa) Det finns sjukdomar hos katten som är helt utfodringsbetingade, t.ex. blindhet, hjärtfel, urkalkat skelett, sjuklig nedbrytning av kroppsfett, störningar i nervsystem och muskulatur. Dessa sjukdomar har helt försvunnit sedan de moderna fodren har kommit. Specialiseringen i ämnesomsättningen har resulterat i att katten har förlorat vissa matsmältningsfunktioner som hindrar den från att hämta näring från andra födoämnen. Den behöver få vitamin A via de djur som de äter. Vitamin C kan de själva producera och behöver ej få via föda. Proportionellt sett så behöver de mer protein i sin diet jämfört med andra däggdjur. Detta på grund av att bl.a. vissa leverenzymer som bryter ner proteiner, alltid är i funktion hos katten (hos andra djur kan de ”knäppas” av och på). Katterna använder en del av den här energin från proteiner enbart för att hålla igång processen.
Det finns fler fantasifulla legender om Maine coon kattens ursprung. En av de vanligaste är den om befolkningen i Maine, i Nordöstra USA. De var imponerade av de stora katterna med sina yviga svansar och spekulerade i var de kom ifrån. En teori uppstod om att katten hade uppstått genom en parning mellan katt och tvättbjörn. Racoon betyder tvättbjörn på engelska vilket resulterade i att man kallade dessa katter för Maine coon.

Felutfodring
Det är viktigt med en väl sammansatt och balanserad kost till katten. Överskott och underskott av olika ingredienser kan orsaka sjukdomar. Katter äter liksom människan inte det som är nyttigt utan det som är gott. De är kräsna och kan ofta testa sin ägare för att se om de inte till slut får sin favoritmat i alla fall. Felutfodring kan också uppstå när ägaren vill ge katten hemlagad mat och då ger den samma mat som hon/han själv äter. Katten har helt andra näringskrav än människan. En annan orsak kan vara att människor vill att deras katter ska bli vegetarianer för att passa in i deras egna etiska värderingar. Detta är oerhört farligt för katten eftersom den inte kan tillgodogöra sig vegetabilier. Katten måste äta animaliska produkter annars blir de blinda och får hjärtfel. En sådan diet brukar sluta med kattens död efter några veckor. Vid en sådan inställning ska man komma ihåg att den katt man älskar för dess vackra utseende och dess uppträdande, är som den är just för att den är köttätare.

Det är mycket svårt att göra hemlagad mat till katter med det rätta näringsinnehållet. Det bästa är därför att ge dem färdiga kommersiella foder av bra kvalitet. Torrfoder är lika bra för katten som burkmat samt att det också ger mera massage för kattens tänder och tandkött. Man bör låta katten småäta. I vilt tillstånd äter de ca 12-20 gånger per dygn och för att tillgodose energibehovet behöver de äta ca 8-15 möss per dygn. Sist men inte minst är det självklart viktigt att katten alltid har tillgång till friskt vatten. Katten får vatten genom att dricka, genom födan samt genom ämnesomsättningen. Förlorar katten mer än 20% av kroppsvattnet blir situationen livshotande.

Källor:
Katt – allt du behöver veta, Claire Bessant (svensk utgåva, 2000)
Kattens sjukdomar, Anne-Marie Nilsson (1998)